Förra veckan började jag på ett blogginlägg som blev liggande. Det handlade hur man kan bryta ut en tårtbit ur sitt liv med musiken som hacka. Jag satte ihop en spotifylista med låtar jag lyssnade mycket på under en period, kanske en salig blandning av låtar, men än dock mina låtar. Det var väl kring 2000 kan jag tänka mig. Jag gick på gymnasiet, hade börjat kunna köpa egna CD-skivor för en tid sedan och satt i det blå pojk/soon to be a man- rummet med sin blå Sony CD-freestyle med ett par svinfeta lurar man snott av farsan i studion. Jag kommer ihåg var jag hade alla skivorna, i en blå byrå. Lådan högst upp till höger. Där låg de samlade, min skatt. I samma veva som detta började jag drömma om att få spinna VAX på feta klubbar när jag blivit lite bättre.

Jag önskade i samma tidsperiod mig ett par skivspelare och fick min första, en Gemini med direct drift. Om man nu kan kalla det för det. Jag kommer ihåg känslan. Mixern jag fick kommer jag inte ihåg namnet på, men det var ingen scratchmixer precis. Men det var stort… en av mina första skivor jag köpte var Outcast- ATLiens. Fett, som den snurrade i det röda skenet av skivspelaren. Musiken omslöt hela min värld och när jag kröp in i mina XL-lurar och drog på NAS illmatic-skivan, var jag kungen i djungeln. Vem kunde rubba mig?

Känslan är obetalbar.

Spotifylist

En tårtbit ut livet