
Dags att summera 00-talet. Jag har funderat en hel del under dagen på vad som var utmärkande för det decennium vi nu lämnar bakom oss. Något som sammanfattar dessa år ganska bra är nog - paranoia. Innan 11 september 2001 var terrorism något som man höll på med i Nordirland och i Baskien. Men för oss 80-talister var det inte riktigt något vi hade upplevt eller som påverkade vår vardag. Sen kom Bin Laden och plötsligt skulle vi alla vara rädda för dessa fasansfulla islamister. Helt plötsligt tog det en extra timme att checka in på flygplatser. Nu var terrorismen en del av vardagen och vår paranoia fick en rejäl boost.
Sen kom fågelinfluensan och svininfluensan. Paranioan var total. När jag stod i vaccinationskön på Kyrkans hus fördes mina tankar till bilder jag har sett från andra världskriget med människor som köade för att hämta ut en bit mat och en gasmask. Det kändes som om jag upplevde något historiskt.
Paranoian på världsmarknaden fick enormt svåra konsekvenser när finanskrisen slog ner som en bomb. Det var den värsta ekonomiska krisen sedan depressionen under mellankrigstiden.
Och som om inte allt detta var nog så kom klimathotet och slog undan fötterna på vår naiva världsuppfattning. Plötsligt var Global uppvärmning, Tsunamin, Katrina och Gudrun på allas läppar. I Köpenhamn misslyckades man katastrofalt och ångesten för klimatet bär vi med oss in i nästa årtionde.
Så vad gjorde vi då för att överleva denna ständiga rädsla för krig, sjukdomar, fattigdom och naturkatastrofer? Vi shoppade. Vi shoppade som aldrig förr. Vi köpte spa-resor, platt-TV, DVD-boxar, vin, kläder, smycken och mycket mycket mer. Shoppingturism, shopaholic, shoppingupplevelse, shoppingberoende och personal shopper var nya begrepp som vi lärde oss. Den svenska detaljhandeln fördubblade sin försäljning mellan 1995 och 2008 enligt en artikel i Aftonbladet idag.
Samtidigt, som en lustig motpol till detta, vande vi oss vid att mycket är gratis. Musik, film, böcker - kultur i allmänhet - var gratis. Vi laddade ner som aldrig förr. 2009 års mest nedladdade film var den nya Star Trek-filmen som tankades nästan 11 miljoner gånger via olika torrentsiter. Detta trots att regeringar och storbolag världen över har ägnat hela decenniet åt att jaga och skrämma människor. Sedär, ännu något vi skulle oroa oss för under 00-talet.
Ja, som ni ser, det var tio spännande år. Nu hoppas jag att vi går in i 10-talet och kan lämna denna paranoia bakom oss. Vi ses på andra sidan.

Idag är det dagen efter igår. Igår var det Comedy Night Special på Kulturens Hus och Vardagsinspektionen knöt samman kvällen men lite soul, funk, disco och singer songwriter. Det var riktigt skön vibe under hela kvällen och jag hoppas att konceptet lever vidare. Min gissning är att alla som besökte gårdagens tillställning gick hem och berättade för sina vännerom den trevliga kvällen. Så till nästa gång borde fler lulebor dyka upp för att avnjuta lite mat, lite dryck, skön musik och bra stand up.
Hasse Brontén var kvällen huvudakt och den gemytliga föredetta polisen från Stockholm var en positiv överraskning för mig. Efter att ha sett honom julklappsrimma i Bingolottos uppesittarkväll var jag ärligt talat lite orolig. Men han levererade ett stand up-set som var både roligt och ganska så vasst på sina ställen. “Jag är inte ute efter din fitta, men, du ska få en t-shirt” sa han ironiskt till en söt tjej längst fram vid scenen. Ett sånt uttalande hade jag väntat mig från Magnus Betnér, men inte från en småbarnspappa från Nacka som jagat bovar i 15 år och nu myser med Lotta Engberg i TV-soffan.
Innan Hasse gick upp på scenen hade albumaktuella Martina Lundberg kämpat med lite risigt ljud. Hon gjorde det dock bra och hennes melodiösa singer songwriter-låtar fick publiken att tindra och koppla på ett sånt där fånigt “ååå-vad-hon-är-duktig-och-borde-man-inte-köpa-hennes-skiva-nu-först-av-alla-innan-hon-blir-kändis-så-man-kan-skryta-om-att-man-var-först-sen-leende”.
Jag och Lasse gjorde vårt bäst för att knyta ihop kvällen med skön musik. Det handlade mer om att skapa en ljudkuliss än att pumpa bangers. Det var liksom inte en nära att bli någon spontandans.
Det blev en hemmakväll igår. Vardagsinspektionen hade planerat att gå på Uni:k men resten av gänget svek. Så det blev Idolfinal, Skavlan och Nobelkonsert på Dumburken istället. Min bättre hälft noterade att vinnarlåten i Idol låter nästan exakt likadant som Beyonces Halo. Jag är beredd att hålla med. Likheterna är så stora att kvällspressen kanske kommer få en liten stämningsskandal att skriva om såhär mitt mellan Idolhysterin och Melodifestivalhysterin som drar igång framåt vårkanten. Eller vad tror ni?
Idag har jag varit och kollat in Vråken-Gammelstad i herrarnas div.2. Vråken vann en promenadseger. Själv satt jag bredvid och käkade en QP & Co från Mackie D och njöt av att se andra springa.
Ikväll är det Luciavaka. Det var en stor dag back in the days när man var i tonåren. Då skulle det vakas på bio med cola och popcorn eller hemma hos en polare med cola och hembränt. Det var liksom antingen eller. I Boden i alla fall. Jag vet inte hur det var i Luleå. Något säger mig att inte mycket har förändrats. Dagens ungdomar springer förmodligen runt och försöker få någon alkis att köpa ut öl från ICA as we speak. I min spåkula kan jag se att en och annan oskuld kommer ryka ikväll. Någon kommer hångla med någon annans tjej och någon kommer få ett kok stryk. Sån är världen. En decemberkväll. 2009.
Nu ska jag griljera en julskinka och sen blir det hockey från TV-soffan och eventuellt ett filmmarathon för att hedra gamla tider.

Här droppar listorna tätt. Som uppvärmning inför kvällens gästspel på Kafelino har vi även tagit en liten vandring längs memory lane. Med hjälp av Jay-Z’ A Star Is Born har jag och Lasse plockat ut några russin ur hip hop-kakan från de senaste 10 årens superstars. Med avstamp i Bad Boys era tar vi er på en resa som stannar i söder, i öst och i väst, som bjuder på smäktande ballader och hårda klubbhits, som utspelar sig i både nutid och dåtid. Luta er tillbaka och njut av en stor dos nostalgi.
Jay-Z feat. J. Cole – A Star Is Born
Mase – Feel So Good
Kanye West – Can’t Tell Me Nothing
Xzibit – What U See Is What U Get
Puff Daddy – Victory
Lil Wayne – A Milli
50 Cent – Many Men (Wish Death)
Nas – N.Y. State Of Mind
Eminem – Lose Yourself
Dr. Dre – What’s The Difference
Snoop Doggy Dogg – Snoop Dogg
Nelly – Ride Wit Me
Scarface – On My Block
Ludacris – Area Codes
Drake – Best I Ever Had
Ja Rule – Always On Time
T.I. – King Back
Young Jeezy – Put On
OutKast – Ms. Jackson
Lauryn Hill – Ex-Factor
Mobb Deep – Shook Ones Part II
Wu-Tang Clan – Wu-Tang Clan Aint Nuthing Ta F’ Wit
Method Man – Bring The Pain
Chef Raekwon – Can It Be All So Simple (Remix)
Ghostface Killah – Kilo
Jay-Z feat. J. Cole – A Star Is Born

Yes yes! Nu är veckans Spotify-lista här. Den här gången är det Porsöns finest som har satt ihop en söndagsinspirerad lista. Så ta på dig promenadskorna, ladda lurarna med Spotify (jag vet att det går på nåt sätt) och ta en promenad i parken.
A Sunday Walk In The Park:
BK-One feat. Slug & Brother Ali – Gitit
Cyne – Boombox Pimp
K’naan – Wavin’ Flag
k-os – The Love Song
Reflection Eternal – Back Again
Wale – Chillin - Main
Move.meant – Miracle
Brother Ali – The Preacher
Jay-Z feat. J. Cole – A Star Is Born
BK-One feat. Phonte, Brother Ali & The Grouch – Here I Am
Chali 2na – Don’t Stop
Kid Cudi – Simple As…
Mos Def – Auditorium
Jag såg just det senaste Californication-avsnittet. Där gör Rick Springfield ett gästspel och givetvis fick det mig att tänka på hans klassiker Jessies Girl. En fantastisk åttiotalshit som har allt som bra powerpoplåtar ska ha - catschy refräng, slicka syntar och en obligatorisk brygga som övergår i en tonartshöjning. Oslagbart!
Det dröjde dock inte många minuter innan jag började nynna på Journey’s Don’t Stop Believing. Ännu en fantastisk kvarleva från årtiondet då så många av oss åt snorkråkor, sprang runt i sockiplast och ville ha rosa gallonbyxor men fick ett par blåa för att våra mammor oroade sig för att vi skulle bli mobbade på dagis av de andra pojkarna.
Vips hade jag nu två fantastiska låtar i mitt huvud. Det fick mig att börja tuba lite och simsalabim. Här kommer fem fantastiska powerpoplåtar från det glada åttiotalet och lyser upp i höstmörkret.
Rick Springfield - Jessies Girl
Journey - Don’t Stop Believing
Alphaville - Forever Young
Chesney Hawkes - The One And Only (Jag vet, tidigt nittiotal. Men ändå.)
Efter att ha hållit mig borta från bloggandet i några veckor tänkte jag göra storstilad comeback med lite Youtube-humor. Så orginellt, så finkulturellt, så uppskattat. Här kommer den senaste tidens roligaste klipp.
Nu lovar jag att bli mer aktiv. Allt som krävdes var lite inspiration från en övervakningskamera.
Snart har en vecka gått sedan V.I. intog Fiskekyrkan med Luleås nya klubb - Bada Boom. Lika länge har det tagit för mig att överföra partybilderna till datorn. Men här kommer ett litet kollage av vad som hände förra lördagen.

Linus lekte med ljudeffekterna medan Lasse oroligt tittade på.

Linus och Marcus gjorde mad gang signs. “Reppin V.I. to the death!” skrek Linus tills han inte kunde skrika mer.

Två tjejer dök upp i kvällens bästa neonoutfits. För detta fick de varsin drink. Den ena tjejen drack inte så den andra tjejen blev ännu gladare.

Ett gäng grabbar kom förbi och drömde om att få ligga.

Det här gänget var först upp på dansgolvet och körde både break och campoeira. Mad skills!

Vi hade hyrt in stans snyggaste killar för att välkomna alla i entrén.

Marcus mixade i motljus.

Vår trogna läsare Apan kikade förbi en sväng.
Senaste kommentarer