Babyface knullad i det akademiska rövhålet

Nu ska ni få höra på andra bullar. Som jag har tjatat om ett tag håller jag som bäst på att färdigställa min D-uppsats. Detta måste givetvis resultera i offentlig förnedring. Först måste man hålla en presentation dit vem som helst kan komma och kritisera ens arbete. Det här är en gammal rest från Romarriket eller De gamla grekerna eller något sådant. Jag tror att det gick mer hätskt till back in the days dock. Efter att ha agerat offentlig spottkopp ska det naturligtvis skrivas om bedriften. Och till denna text ska det naturligtvis tas en bild där man har ett über-gay-baby-face. Nu har jag gått igenom allt det där. Kolla in artikeln om den medarbetare på V.I.  som har högst akademisk titel här.

Oroa eder icke

…det är bara Luleåfansen som ska samlas för att dricka öl och promenera i höstsolen.

Ja, vad ska man säga? Denna inbjudan till lördagens hockeymarsch är intressant. Jag blir både peppad och orolig på samma gång. Jag gillar estetiken mer än budskapet. Skulle dock bli riktigt imponerad om marschen ser ut som på affischen. Perfekta led, stora flaggor och hamnkranen - det vore något det.

Höstsväng

Ny video från BK-One som jag skrev om häromsistens. Detta är andra smakprovet från kommande albumet Rádio do Canibal. Till skillnad från förra videon är det här ett instrumentalt spår. Temat med gästartister fortsätter dock. Här är det Hypnotic Brass Ensemble som drar igång ett jävla brass-sväng.

BK-One feat. Hypnotic Brass Ensemble - Tema do Canibal

Att göra

(Listan på bilden har ingenting med listan i verkligheten att göra.)

Ny vecka, nya utmaningar och gamla vanor. Det är måndag. Jag sitter stolt och tittar på en “Att göra”-lista som jag knåpat ihop under förmiddagen. Längst ner på alla sådana listor bör det stå “Skriv en ‘Att göra’-lista!”. För när man är klar med allt som bör göras har det alltid dykt upp ett gäng nya saker som behöver formuleras på ett papper och bockas av.

En av punkterna på min lista lyder “Utveckla Vardagsinspektionen.com”. Tack vare den punkten skriver jag nu det här. Jag höll nämligen på att besegras av latmasken och funderade på att inte skriva något idag. Men så sneglade jag på listan och insåg att om jag inte skriver så finns det inget att läsa och då utvecklas inte bloggen.

I helgen har jag varit på marknad i Boden, besökt ett vernissage på DESIGNLABLAND och skaffat Canal Plus Total. Jag har även hunnit med att dricka Gin, äta godis och promenera i höstsolen. Det är fantastiskt vad man kan hinna med under en helg.

Sådant bör också finnas med på en “Att göra”-lista . Alltså - “Ha roligt!”. Det finns inte på min lista. Jag är nämligen ganska duktig på att sysselsätta mig med sånt som är meningsfullt och kul. Men om man har problem med det. Då platsar det på en lista. Min är fylld med sådant som jag har problem med. Som att “skaffa en försäkring” till exempel. Eller att “färdigställa D-uppsatsen”.

Tänk om man gjorde “Att göra”-listor jämt och ständigt. Då skulle man i slutet av året kunna göra en “Årets 10 bästa ‘Att göra’-punkter”. En årsbästalista över alla saker man varit tvungen att göra. Fan vad kul. Det ska jag skriva upp på min “Att göra”-lista.

Blueprint 3

Jag sitter här och lyssnar igenom Jay-Z’s Blueprint 3 för första gången. Det låter…sådär. Enda sedan högstadiet och monsterhiten Hard Knock Life har Jay-Z funnits i mitt liv som en lysande rapstjärna. Jag håller honom fortfarande högt på talanghimlen och hans skivsläpp intresserar mig alltid. Faktum är att jag allt för ofta blir så lyrisk över att lyssna på nytt material från honom att jag hyllar det i blind eufori.

Därför vill jag nu påstå att Blueprint 3 låter…sådär. För jag vet ju att det är så jag brukar tycka efter några dagar. När skivan har snurrat några varv och endast ett fåtal låtar sticker ut och skapar plats i minnesbanken. Så har det varit sedan Black Album - ni vet, hans sista skiva. Därefter har Kingdom Come och American Gangster gjort mig besviken.

Så, vad har vi att vänta från denna nya skiva då? Ja, autotune är officiellt död nu. Tack för det! Lillebror Kanye West har tydligen bjudits in i leken igen. Tack för det också! Jay-Z samlar ihop en del hipsterpoäng tack vare gästinhopp av Drake, Kid CuDi och Young Jeezy. Budgeten för att betala skivans producenter (Kanye West, No I.D., Swizz Beats, Timbaland, Pharell med flera) lär vara stor, mycket stor. Rihanna har officiellt en av världens jobbigaste röster.

Tyvärr finns inte Just Blaze med på något hörn med sina soulinfluerade produktioner. Det är lite tråkigt och bådar inte gott för eftervärdens bedömning av denna skiva. Kommer den att bli en klassiker? Knappast. Den kommer att vara…sådär. Men några av låtarna kommer ni garanterat att få höra hela vintern på klubben.

Jay-Z - D.O.A. (Death Of Autotune)

Jay-Z feat. Rihanna & Kanye West - Run This Town

Have a great day!

En vän till mig slår på det här klippet varje morgon när han borstar tänderna.

Ett bra tips för alla som behöver få höra något positivt för att bli på bra humör.

Felia

Ghettofieringen av Porsön fortsätter. Efter rån, inbrott och bränder är det idag mobilnätet som är utslaget. Här sitter jag och väntar på viktiga samtal och förbannar Telia. Enligt deras driftstörningskarta finns det inga driftstörningar i Luleå som påverkar mig. Antar att man inte vågat skicka någon reparatör till hooden.

Vår medarbetare Linus jobbar på Telia. Jag kommer nu att gå ut och lämna hans hemadress till alla problembarn som hänger i lekparkerna på Porsön. Hans hem kommer att hemsökas av mopedåkande ligistungar tills jag får tillbaka min “nätåtkomst”.

Kul med Kuriren

Jag har klickat mig in på kuriren.nu några gånger idag. Varje gång har jag skrattat lite inombords åt dagens huvudnyhet. Inte så mycket åt nyheten i sig - snarare åt rubriken. Egentligen är det ju inte så hysteriskt roligt. Men det är något med den som får mig att associera till fortsatta mindrevärdeskomplex.

It’s just my thoughts man, just my thoughts…

Vad inspekterar man en vardag som denna? Det är grått, disigt och den kulturella konsumtionen har varit obefintlig den senaste tiden.

Själv återvände jag till Luleå igår efter att ha isolerat mig i skogarna utanför Boden i nästan en vecka. Allt för att vara riktigt väl förberedd inför presentationen av min D-uppsats i måndags.

Det slog mig att jag inte ens lyssnat på musik sen förra onsdagen. Jag har all musik i min dator och har inte startat den på en vecka. Eftersom jag undviker radiolyssnande har jag därför suttit och planerat i tystnad.

Päronen har befunnit sig i utlandet under min tid i skogen. Därför har jag bara haft hundar att prata med. Det är inte riktigt hälsosamt i längden. Det är skönt att vara tillbaka i stan.

Var det någon som undrade över D-uppsatsen? Jag blev inte ens nervös när jag höll mitt framförande. På förhand var jag rädd att jag skulle börja stamma och staka mig. Nu var lite överdrivna svettningar det enda fysiska tecknet på anspänningen. Jag fick dessutom riktigt trevliga kommentarer om arbetet och nu i efterhand känner jag mig som en lite bättre människa. Det är fan inte alla som tar en magisterexamen i sina liv.

Arbetet med Bada Boom har haltat lite den senaste veckan. Jag har haft mitt huvud i skolarbete, Marcus har sitt huvud lite överallt och Lasse har hela sin kropp i New York. Men tankarna snurrar där någonstans en bit bak i huvudet. Snart smäller det till.

Hockeysäsongen börjar snart. Jag är den enda i gänget som tycker om att se svettiga män ramla omkring på en is och slå på varandra för att få ta i en gummibit. Men till Luleås hemmapremiär nästa helg har jag lyckats locka med mig Marcus. Det är stort.

Jag är nära att snart delta i ett “arbetsmarknadspolitiskt program”. Det är fan inte alla som gör det i sina liv.

Tigerboys tar sig an Cleo. Jag hoppas verkligen att det går bra. Luleå behöver en stor nattklubb. Jag befarar däremot att grabbarna har tagit sig lite vatten över huvudet och kommer få ändra sitt koncept för att locka 23-plusarna. Men jag hoppas att jag har fel. Allstar, Färjan och Olivers står mig upp i halsen. Jag mår lite dåligt av att bo i en stad där en sportbar är the place to be.

Titta, nu tränger solen igenom molnen. Det blev en vacker dag idag också.

Naismith Memorial Basketball Hall of Fame 2009

Som den stora basketkännaren i gänget ligger det på mina axlar att förmedla gårdagens stora händelse till våra läsare. En av tidernas största, Michael Jordan, valdes in i Hall of Fame. Den 11 september 2009 var dagen då ännu en MJ skulle hyllas så som bara personer med dessa initialer kan hyllas.

Det är egentligen onödigt att skriva så mycket mer. Kolla in introduktionsfilmen och framförallt talet från Jordan för att förstå vilken stor basketspelare och människa han är.